Old No.7 Band startade hösten 1994 efter sommarens turné med Alfheim. Axel Boberg, Frank Boberg och Matts Häggmar antog utmaningen att försöka leva heltid på musiken. Även om basen bestod av keltisk folkmusik ville de även utöka repertoaren med bl.a. visor, americana och pop varför det kändes lämpligt med ett annat namn än Alfheim på denna uppsättning. Old No.7 Band togs från den amerikanska whiskyn Jack Daniels, Old No.7 Brand. De startade även handelsbolaget No Ice Production för att driva verksamheten och hyrde ett litet blått hus i Värnixhede, Kville, som kom att fungera som både bostad, replokal och kontor. Under de kommande fyra åren, fram till och med 1998, hankade de sig fram och spelade land och rike runt.

De intensiva åren då vi mestadels låg ute på vägarna i ett ständigt turnérande. Samtidigt även en fantastiskt kreativa och inspirerad period då många egna låtar kom till vilket slutligen kulminerade med CD-skivan "Some Serious Drinkin'" som släpptes i årsskiftet 1995/1996 i samband med den s.k. Grötreleasen. Skivan spelades in under lediga perioder hos bl.a. Bosse Markendahl (tidigare Alfheimare) och Peter Gawell (tidigare trummis i Bodhisattva, ett av Matts gamla band).

I kölvattnet efter skivan fanns en massa låtidéer och utkast som låg och skavde. Tanken på påsklåtar hade börjat ta form redan tidigare, först lite på skämt men med blodad tand från jobbet med Some Serious Drinkin' började det mer och mer sätta sig som ett möjligt projekt.

På våren 1998 avslutades Old No.7 Bands epok som fulltidsorkester. Axel och Matts fortsatte över sommaren med Alfheims sommarturné. Någon fortsättning kommande höst med Old No.7 blev det inte då Frank och Matts hade nya prioriteringar i livet, Axel och Alfheim fortsatte dock att ta vid som heltidsband och är still going strong ännu i dessa dagar.

Under åren som följde träffades medlemmarna sporadiskt, t.ex. vid Alfheims 20-års jubileum där de gjorde ett par låtar tillsammans. Men de höll dock kontakten via telefon och träffades lite då och då i avslappnade sammankomster.  2014 och 2015 var de med och spelade vid Åstockfestivalen i Ödsmål, Stenungsund och har sedan dess försökt få till åtminstone 1 spelning per år tillsammans.

2016 kom så påsklåtarna äntligen att ges ut på ett mer organiserat sätt. Matts fick plötsligt för sig att lägga ner lite jobb på att försöka få till de gamla inspelningarna så att de skulle kunna ges ut via olika streamingtjänster. Alla låtarna var ju, sedan de gjordes, lagligt registrerade på alla tänkbara sätt. Återstod endast att få dem förlagda och utgivna. Nått år innan hade det ju gjorts samma sak med CD'n Some Serious Drinkin' då det inte fanns några fysiska exemplar kvar av denna. 2019 gavs så ytterligare ett album ut till avlyssning. Skivan Post Scriptum kom till av gammalt inspelat material från Axels alla kassettgömmor. Skivan består av dels egna låtidéer, repetitioner och några spår från en liveupptagning i Lillehammer från åren då det bagav sig.

Under tiden har bandet fortsatt att försök göra en spelning per år, ett par Åstockfestivaler till har det blivit. Spelningar på privata tillställningar och lite annat. Pandemiåret 2020 var dock inte gynnsam i detta hänseende.